Nu ligger lunchföreläsningen 3/6 om uppdatering av svenska FRAX-modellen samt Svenska Osteoporossällskapets vårdprogram med professor Mattias Lorentzon i vårt videobibliotek som du hittar här

Uppdateringen av svenska FRAX-modellen trädde i kraft 1/6 

Den 26:e World Congress on Osteoporosis, osteoarthritis and musculoskeletal diseases hölls i Tjeckiens vackra huvudstad Prag i mitten av april. Den arrangeras av International Osteoporosis Foundation (IOF) och European Society for Clinical and Economic Aspects of Osteoporosis and Osteoarthritis (ESCEO). Nästan 8500 personer deltog på O2 Arena eller digitalt.

Best clinical papers 2025

Enligt de senaste 10 årens tradition så inleddes kongressen med att René Rizzoli presenterade sina utvalda ”best clinical papers” 2025. Däribland flera studier som på olika sätt förfinar riskbedömningen för höftfraktur genom t.ex. 3D-rekonstruktion av DXA-bilder eller att sammanfoga information om skelett och mjukvävnad från vanlig DT buk och bäcken. Han tog också upp en uppföljande analys av den randomiserade studien ”Fracture prevention with infrequent zolendronate in women 50 to 60 years of age” där man konstaterade att zoledronsyra vart femte år reducerade frakturrisken oberoende av bentäthet vid start och vid uppföljande mätning, och att det kan vara en bra strategi för kvinnor med låg risk för en långsiktig frakturriskreduktion (Antifracture Efficacy of 5- or 10-Yearly Zoledronate in Women Aged 50 to 60 Years: Secondary Analyses of a Randomized Trial – PubMed). En viktig rapport för framtida läkemedelsstudier lyftes fram, som genom metaregression av multipla randomiserade placebokontrollerade studier visar att förändring av BMD i totalhöft korrelerar till frakturriskreduktion så att man faktiskt kan använda BMD som utfallsmått istället för förekomst av fraktur, och att det gäller oavsett studiedesign och typ av läkemedel (Treatment-related changes in total hip bone mineral density are applicable to trials of varied study designs and to drugs with differing mechanisms of action: meta-regression results from the FNIH-ASBMR SABRE study – PMC)

ESCEO-WHO innovation session

Ett nytt inslag på kongressens program var denna session där utvalda innovatörer fick möjlighet att berätta om sina produkter som på olika sätt har potential att förbättra vården vid muskuloskeletala sjukdomar. Där förekom bland annat olika AI-program som screenar för osteoporos på röntgen av annan orsak, mjukvara/AI för att underlätta samordning av datainsamling vid multicenterstudier, 3D-analys av bilder från DXA-mätning för att bedöma skelettets kvalitet utöver bentäthet och ultraljudsteknik för att mäta bentäthet.

Michael McClung höll en inspirerande föreläsning om strategier för att handlägga osteoporos med mycket hög frakturrisk genom hela livet, mycket utifrån egen klinisk erfarenhet. Det börjar förstås med identifiering av hög frakturrisk, där ett starkt uttryck som ”bone attack” kanske kunde höja vårdens beredskap och sätta igång samma kavalkad av utredning, läkemedelsbehandling och andra åtgärder som en ”heart attack” gör. Sedan är det avgörande med rätt typ av behandling initialt, där han jämförde mycket hög frakturrisk med en rostig gammal bro. Man bör förstås laga bron ordentligt först (med skelettanabol behandling) och sedan bibehålla och skydda reparationerna med ett lager målarfärg (bisfosfonat). Skelettanabol behandling har snabbare effekt, ger större ökning av BMD och frakturriskreduktion samt är den enda behandlingen som återställer mikroarkitekturen. Hur behandlingssekvensen planeras beror på individuella faktorer och hur frakturrisken ter sig efter initial skelettanabol behandling. Sedan är det mycket viktigt att man övergår till planering av underhållsbehandling resten av livet för att bibehålla bentäthet och frakturskydd, t.ex. genom intermittent bisfosfonatbehandling tills vidare.

Kristian Axelsson redogjorde för arbetet bakom uppdatering av den svenska FRAX-modellen utefter dagens demografi och aktuell frakturepidemiologi, för en mer tillförlitlig frakturriskbedömning. Samtidigt introduceras åldersberoende interventionsgränser, och risken för höftfraktur kommer att få en större tyngd än i de tidigare svenska rekommendationerna (Revised Swedish FRAX models and the establishment of age-dependent intervention thresholds – PubMed).

Ett symposium med flera olika talare handlade om GLP1-analoger och muskuloskeletal hälsa. Det blev snabbt fullsatt och många av oss fick improvisera åhörarplatser på golvet och utefter väggarna. GLP1-receptorer finns i många celler och påverkar flera olika processer i kroppen, och har visat sig vara en effektiv behandling för obesitas. Även om viktnedgången i sig har flera positiva effekter på hälsan så finns det fortfarande många obesvarade frågor när det gäller potentiella nackdelar. Vid snabb viktnedgång finns det risk för förlust av muskel- och benmassa, men det kan eventuellt motverkas av rätt typ av fysisk aktivitet och kostsammansättning, i alla fall i djurstudier. Detta kan dock vara en konsekvens av viktnedgången och inte nödvändigtvis orsakat av läkemedlet i sig, det är fortfarande inte helt klarlagt. Risken gäller särskilt äldre sköra personer eller när sarkopeni föreligger redan innan behandling påbörjas, så en rekommendation var att försöka identifiera riskpersoner tidigt och sätta in förebyggande åtgärder. GLP1-analoger verkar också kunna fungera antiinflammatoriskt och där pågår försök med intraartikulär behandling mot artrit t.ex. Det finns mycket kvar att utforska inom ämnet.

Sarkopeni är en sjukdom som borde få mer uppmärksamhet i relation till osteoporos och frakturförebyggande arbete, och det kan bli lättare att driva nu när vi har fått en konceptuell definition från GLIS (global leadership initiative in sarcopenia). Det världsomspännande arbetet utfördes under ett par års tid och utmynnade i en konkret rekommendation om definitionen av sarkopeni, som man sedan ska kunna använda för att ta fram praktiska riktlinjer. Rapporten ”The conceptual definition av Sarcopenia: Delphi consensus from the global leadership initiative in sarcopenia” beskriver processen i detalj. Sammanfattningsvis var man överens om att det inte räcker att använda muskelmassa som mått utan behöver även ta hänsyn till muskelstyrka och muskelspecifik styrka (en muskels styrka i förhållande till muskelvolymen). Vidare att sarkopeni är en systemisk muskelsjukdom, prevalensen ökar med åldern och det är ett potentiellt reversibelt tillstånd. Nedsatt fysisk funktionsnivå är en konsekvens av sjukdomen, snarare än en del av definitionen. GLIS fortsätter nu arbetet med att ta fram en operationell definition vilket är helt nödvändigt för att få en gemensam terminologi och svårighetsgrad av sjukdom att använda i forskning och klinisk verksamhet framöver.

Utöver ett digert program med föreläsningar och symposium fick deltagarna själva botanisera bland drygt 1600 posters som fanns utställda under kongressen, här följer ett axplock av de svenska bidragen

En poster från prof Mattias Lorentzons forskargrupp handlade om hur pågående kortisonbehandling (glukokortikoider) är associerat med ökad kortikal porositet, minskad fysisk funktion och ökad frakturrisk, speciellt kotfrakturer, hos äldre kvinnor. 3 028 kvinnor i 75-80 års åldern delades in i tre grupper; aldrig behandlats med kortison (n=2146), tidigare kortisonbehandling (n=728) och pågående kortisonbehandling (n=154). Fynden visar att risken för frakturer är som störst under pågående behandling med kortison och understryker att riskbedömningen bör gå utöver enbart BMD, genom att även inkludera mått på benkvalitet och fysisk prestationsförmåga för att bättre identifiera personer som kan ha nytta av förebyggande insatser.

Doktorand Diana Lindberg presenterade en studie om patienters följsamhet till denosumab. 3-års persistensen ökade från 51 % till 69 % vid jämförelse mellan tidigare och senare behandlingsperioder; år 2011-2016 jämfört med 2017-2020. Över 90% av alla administrerade injektioner gavs i rätt tid. När medvetenheten om reboundeffekter ökade efter 2016 förändrades behandlingsmönstret, vilket tyder på att ny evidens snabbt kan påverka förskrivning.

Doktorand Agathi Constantinou presenterade utvecklingen av OSCare, ett nytt instrument för att mäta egenvård vid osteoporos. Analysen baserades på 320 deltagare och visade evidens för validitet genom en femfaktorstruktur som fångar centrala dimensioner av egenvård samt acceptabel övergripande reliabilitet (α=0,78; κ upp till 0,85). Instrumentet har därmed lovande psykometriska egenskaper och potential att stärka uppföljningen av patienters egenvård.

Postdoc Evangelia Baldimtsi, PhD, presenterade en studie om underrapportering av kotfrakturer. Av nästan 4 000 undersökta patienter hade 14 % frakturer, men bara 40 % av dessa rapporterades i röntgensvaren. Resultaten visar tydliga skillnader kopplat till ålder, kön och remitterande enhet och lyfter behovet av förbättrad rapportering.

Anna Spångeus, Bitr.Professor, presenterade metod och progress av PRIME-studien. PRIME-studien är större europeisk real‑world‑studie i UCB:s regi. Studien omfattar åtta länder och förväntas inkludera cirka 3 500 patienter som behandlats med romosozumab. Datainsamlingen startade 2025, och i studien deltar 6 svenska kliniker. Studien, som kommer avslutas senare i år, förväntas ge kunskap om behandlingsmönster och följsamhet i klinisk vardag och hur detta skiljer sig mellan olika länder.
Denna studie diskuterades även på en sammankomst som UCB bjöd in till på lördagskvällen, där alla som rest från Sverige var välkomna. Förutom ett perfekt tillfälle att nätverka och umgås fick vi även en summering av några höjdpunkter från kongressen under ledning av överläkare Katrin Rimsby.

Eugene McCloskey höll flera föredrag under kongressen, bland annat om screening av osteoporos och hög frakturrisk. Primärprofylaktisk behandling utförs på bred front inom andra sjukdomsområden men inte för osteoporos. Det finns många faktorer att fundera över förutom kostnadseffektivitet av screeningprogram t.ex. hur man når ut till rätt patientgrupp och får dem att delta, om screening och interventionsgränser ska baseras på FRAX och/eller DXA samt hur man organiserar behandling och uppföljning av patienterna som blir aktuella för åtgärder.

Det sistnämnda var ett av de föredrag som lämnade flest idéer och funderingar kvar hos mig, och jag tycker att vi snart borde vara redo att på allvar diskutera screening och primärprevention för högriskpatienter i Sverige. Tillsammans med uppdateringen av svenska FRAX som träder i kraft 1/6 och nya åldersjusterade interventionsgränser kommer jag hem med känslan att vi är på väg åt rätt håll!

Nu ligger lunchföreläsningen om DXA som hölls av Märit Wallander för NOV den 7/5 i vårt videobibliotek som du hittar här

NOV (Nationellt nätverk för Osteoporosintresserad Vårdpersonal) är numera en del av SVOS, mer information hittar du här

Den 1/6 2026 träder en ny FRAX-modell i kraft, som är uppdaterad enligt aktuell demografi och frakturepidemiologi. I samband med det har SVOS uppdaterat vårdprogram och behandlingsriktlinjer. Missa inte tillfället att höra professor Mattias Lorentzon berätta om uppdateringarna och vad de får för betydelse i din kliniska vardag och för dina patienter. Länk till anmälan till SVOS lunchwebinar 3/6 2026 kl 12-13 hittar du här

Mot bakgrund av den bristande evidensen och de potentiella riskerna, avråder Svenska Osteoporossällskapet personer med osteoporos eller med misstänkt osteoporos från användning av OsteoStrongs metod tills ett vetenskapligt underlag finns som kan fastställa metodens effekt, säkerhet och hälsoekonomiska värde.

OsteoStrong marknadsförs som en validerad, säker och effektiv metod för att på naturlig väg stärka skelettet. På företagets hemsida hävdas att endast 60 sekunders träning per vecka kan leda till starkare skelett, bättre balans och ökad muskelstyrka. En av övningarna innefattar en kraftig axiell belastning av ryggraden. Träningskonceptet lanseras nu brett på den svenska marknaden.

Svenska Osteoporossällskapet har granskat den forskning som ligger till grund för OsteoStrongs påståenden, och konstaterar att det i stort sett saknas evidens för de effekter som utlovas. Det finns inga publicerade välgjorda, kontrollerade och randomiserade studier där OsteoStrong-metoden har jämförts med ett normalt förlopp. De studier som har publicerats är av låg vetenskaplig kvalitet (små, mestadels fall- eller observationsstudier) och tillåter inte några säkra slutsatser om eventuella effekter på skelettstyrka, muskelstyrka eller balans.

Vidare saknas ett tillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma om OsteoStrong kan påverka frakturrisken, eller om vissa moment i träningen – särskilt den höga axiella belastningen av ryggraden – potentiellt kan öka risken för kotkompressioner hos patienter med osteoporos. En mindre studie på män med låg bentäthet antyder att metoden kraftigt ökar risken för kotfrakturer, men större underlag krävs för säkra slutsatser. Det är känt att denna typ av belastning kan öka risken för kotkompressioner vid befintlig osteoporos. Svenska Osteoporossällskapet avråder därför patienter med osteoporos från att genomföra denna typ av träning.

Det är väl etablerat att viktbärande fysisk aktivitet och träning stärker muskler, förbättrar balansen, har positiva effekter på hjärt-kärlsystemet och kan förbättra bentätheten. OsteoStrong erbjuder sin träning till relativt hög månadskostnad som är avsevärt högre än mer beprövade och vetenskapligt förankrade träningsalternativ (se Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer om rörelseorganens sjukdomar, 2021). Hälsoekonomiska utvärderingar av metoden saknas.

Hearing 28/8 2025

Svenska Osteoporossällskapets styrelse träffade representanter från OsteoStrong på en hearing om OsteoStrongmetoden, för att ge representanter för OsteoStrong möjligheten att tillhandahålla mer information och forskningsdata om metoden, i Stockholm 28 augusti 2025. Vid mötet som hölls på Svenska Läkaresällskapet, deltog även flera personer från styrelsen för Osteoporosförbundet. Svenska osteoporossällskapets styrelse har noggrant beaktat de argument som förts fram och kan konstatera att inga nya forskningsdata presenterats, vilket gör att rekommendationen om OsteoStrongmetoden kvarstår. För att detta ställningstagande ska kunna ändras i framtiden föreslås OsteoStrong genomföra följande åtgärder:

1. Ändra sin marknadsföring så att det inte hävdas att metoden används för att behandla osteoporos. Marknadsföringen om effekter på skelettet måste också överensstämma med befintlig evidens.
2. Utesluta kraftig axiell kompression av kotor där det finns misstanke om att kotorna är sköra, eftersom det nu finns en farhåga om att metoden ökar risken för kotkompression hos individer med skört skelett i ryggen.
3. Om OsteoStrong önskar fortsätta hävda att medicinska effekter kan uppnås med OsteoStrongmetoden, måste säkerhet och effekt kunna bevisas enligt vetenskaplig praxis och genomgå sedvanlig CE-certifiering.

Svenska Osteoporossällskapets styrelse, 28/4 2026

Länk till Faktaunderlag

Länk till film (Inspelning från SVOS hearing kring OsteoStrong där vi går igenom aktuellt evidensläge)

Länk till artikel i Svenska Dagbladet om 1,6-miljonerklubbens avståndstagande från OsteoStrong

FFN Sweden startades upp under 2025 och det första vårmötet ägde rum 10 mars på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Mölndals sjukhus. FFN är en tvärprofessionell internationell organisation (fragilityfracturenetwork.org) som startades 2011 i Europa i syfte att arbeta för bättre omhändertagande av fragilitetsfrakturer som är ett växande globalt folkhälsoproblem

FFN har fyra övergripande mål:

1. Akut vård Tvärprofessionell vård vid det akuta frakturtillfället.

2. Rehabilitering Omedelbar rehabilitering för att återfå funktion, självständighet och livskvalitet.

3. Sekundär prevention Omfattande sekundär prevention efter varje fragilitetsfraktur, där man tar hänsyn till både fallrisk och benhälsa.

4. Strategi (policy) Bildande av nationella tvärprofessionella nätverk som kan påverka beslutsfattare för att möjliggöra de tre ovanstående punkterna.

FFN Sverige bildades i september 2025 efter ett gediget förarbete. Det är en ideell förening för sjuksköterskor, läkare (t ex ortopeder, geriatriker, anestesiologer, endokrinologer, allmänläkare), fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister med flera som har det gemensamma intresset av fragilitetsfrakturer, ortogeriatrik och frakturprevention. FFN Sverige är anslutet till det globala FFN och den svenska styrelsen har medlemmar från olika professioner och regioner i Sverige, varav två är från SvOS styrelse, Anna Spångeus och Jenny Forsberg.

Efter mötets öppnande av ordförande Johanna Rundgren (ortoped SÖS), inleddes dagens program med en genomgång av ”Fragilitetsfrakturer-epidemiologi” av öl Camilla Bergh, traumateamet. Tack vare Svenska Frakturregistret finns tillgång till en stor mängd data att studera, sedan start är det nu drygt 1 miljon registrerade frakturer. Fast det finns en frakturlokalisation vi kan bli bättre på att registrera – kotfrakturer, och då mer specifikt kotkompressioner, där det finns en stor förbättringspotential.

Karin Modig, docent, och Stina Ek, docent, båda från Karolinska Institutet, presenterade sin forskning på frakturkedjor och de regionala skillnader som finns. Enkäter med diverse frågor kring frakturkedjor skickades till 21 regioner varav 20 svarade. Det kunde konstateras att frakturkedjor finns i stora delar av landet men det är stora variationer i vilken typ av frakturkedja (finns fyra typer; A,B,C,D ref Ganda et al.), koordinatorernas roll, samverkan mellan slutenvård och öppenvård och sammantaget är det stora regionala skillnader.

Kristina Åkesson, professor, öl ortopedi SUS, presenterade en lägesrapport om frakturkedjor i Sverige och nämnde tre goda exempel där Frakturkedjor fungerar väl; Gävleborg, Skaraborg och Helsingborg. I Gävleborg ansvarar primärvården för frakturkedjan och patienter med höftfraktur får denosumab före hemgång. I Skaraborg ansvarar ortopedkliniken för frakturkedjan och denosumab ges på vårdavd till alla patienter med höft eller kotfraktur >65 år. I Helsingborg ansvarar ortopedkliniken för frakturkedjan i samarbete med endokrin och osteoporosmottagningen i Ängelholm, benspecifik läkemedelsbehandling initieras inte på avdelning. Dock finns i Skaraborg, Gävleborg eller Helsingborg inte någon inarbetad orto-geriatrik.

Mattias Lorentzon, professor, öl geriatrik, Osteoporosmottagning, Mölndals sjukhus, tog vid och presenterade hur det fungerar med Frakturkedjan (som startades 2014) på Mölndals sjukhus. En frakturkoordinator (ssk) på osteoporosmottagningen fångar upp alla patienter > 50 år med fraktur och kallar patienterna till osteoporosmottagningen för DXA. Initialt kallades bara de med en MOF (major osteoporotic fracture; kota, höft, underarm, överarm, bäcken). I en studie 2023 på 3 423 320 kvinnor och män 50 år och äldre i Sverige undersöktes risken för ny fraktur efter nyligen genomgången fraktur under uppföljningstid ca 7 år. Intressant var att alla frakturlokalisationer innebar en ökad risk för ny fraktur (Axelsson KF et al.). Därför började man på osteoporosmottagningen 2024 utöka till att inkludera alla frakturer utom fingrar och tår och sedan februari 2025 alla patienter 50 år och äldre, oavsett fraktur (>5000 per år). Av dessa bedöms ca 2600 kallas för DXA. Då det är svårt hitta patienter med kotkompression har frakturkoordinatorn börjat ta hjälp av text-AI som läser röntgenutlåtanden. 2024 hittades 885 patienter med kotkompression med hjälp av text-AI varav 271 pat erbjöds DXA. 2025 erbjöds 370 patienter DXA av de som text-AI hittade. Anledning till att det är viktigt att hitta patienter med kotkompression är att de har mycket stor risk för ny fraktur och kan behöva s k sekventiell behandling, alltså att man ger först skelettanabol behandling följt av antiresorptiv behandling. Studier har visat bättre frakturriskreduktion om anabol behandling ges först (innan antiresorptiv) till de individer med hög frakturrisk. På osteoporosmottagningen Mölndal görs >9000 DXA årligen, av dessa är ca 2100 uppfångade från Frakturregistret, och de har knappt någon väntetid. Och nyligen har geriatriken Mölndal börjat ge denosumab på höftfrakturpatienter innan hemgång.

Sektionen om ortogeriatrik inleddes av Anthony Johansen, professor, ortogeriatriker, University of Wales, Cardiff, som på länk presenterade sitt arbete inom ortogeriatrik och hur viktigt det är med det tvärprofessionella omhändertagandet. Han lade vikten vid att bedöma skörhet (frailty). Över 99% av även de allra sjukaste patienterna kommer överleva kirurgin. Den största utmaningen är hur vi hanterar skörhet hos alla äldre på sjukhuset. Han förespråkade användandet av Comprehensive Geriatric Assessment (CGA) hellre än Clinical Frailty Scale.

Därefter tog Cecilia Rogmark, professor, öl ortopedi, SUS, vid och presenterade det nationella vårdprogrammet om höftfrakturer. Christina Kogler Hjorth, geriatriker på Mölndals sjukhus presenterade hur ortogeriatrik genomförs i praktiken, och tog exempel från verksamheten där de t ex under dagtid har direktspår för höftfraktur (ambulans-röntgen-geriatrisk avdelning), geriatrikerna kan lägga fascia iliaca compartment (FIC) blockad på höftfrakturpatienter på ger avd, geriatriker närvarar på em på operation för att i samråd med ortoped avgöra när geriatrisk patient är optimerad preoperativt, och att det finns både geratrikdagbakjour som är behjälplig på ortopedavd och ortopedkonsult på geriatrikavd.

Dagen avslutades med samtal kring Framtid-behov, möjligheter och begränsningar i Sverige. Det leddes av Karl-Åke Jansson, docent, öl ortopedi, SÖS, och Anna Spångeus, bitr professor, öl endokrinolog, Osteoporosmottagning, US, Linköping. FFN har inlett ett samarbete med LÖF för att initiera Säker Vård-modell för frakturkedjor för att förbättra patientsäkerhet, god och nära vård. Liknande Säker Vård modell finns redan för t ex Säker Sepsisvård, Säker Suicidprevention, Säker Traumavård, PRISS.

Dagen avslutades med årsmöte. Nästa FFN Sverige vårmöte blir troligen runt samma tid nästa år.  

Lisa Johansson öl ortopedi

För att säkerställa hög kvalitet och god patientsäkerhet i den svenska osteoporosvården har SVOS tagit fram en rekommendation om hur ett DXA-svar bör utformas, i enlighet med internationella riktlinjer från ISCD (International Society for Clinical Densitometry)

Mer information och länk till dokumentet hittar du här

Stort tack till alla deltagare, föreläsare och arrangörer vid årets svenska osteoporosdagar som gick av stapeln 11-12 mars i Göteborg. Vi fick återigen ta del av två fullspäckade halvdagar med intressanta föreläsningar och inspirerande nätverkande

Ordförande Anna Spångeus öppnade dagarna med årets temabild där AI-assistenten äntligen har lyckats stava rätt, och berättade om Svenska Osteoporossällskapets aktiviteter under 2025 samt planering för 2026

Wafa Kamal, endokrinolog och biträdande professor på Osteoporosmottagningen Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, höll två intressanta föreläsningar. Dels om uppdraget att bygga upp ett Kunskapscenter som ska verka för ökad kunskap och samordning av osteoporosvården i Region Stockholm, och dels om graviditetsrelaterad osteoporos som är ett ovanligt men potentiellt allvarligt tillstånd

Sedan fick vi en rapport från den nystartade föreningen FFN (fragility fracture network) Sweden som är en multiprofessionell och multidisciplinär global organisation med underföreningar i många olika länder. De verkar för att optimera omhändertagandet av frakturpatienter från det akuta skedet till rehab och sekundärprevention. Johanna Rundgren, medicine doktor och specialist i ortopedi, är ordförande i FFN Sweden och höll i denna presentation

Nästa ämne var passande nog Svenska frakturregistret som har spelat en viktig roll i forskning, utveckling och sekundärprevention under många år, och har sitt ursprung i Göteborg. Grundaren Mikael Möller, ortoped och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, berättade om utvecklingen av registret, aktuell användning och kvarstående utmaningar

Docent i fysioterapi Ing-Mari Dohrn som forskar på samband mellan fysisk aktivitet, stillasittande och hälsa ledde oss igenom bakgrunden till den evidens som ligger till grund för våra aktuella rekommendationer om fysiska aktivitet bland annat

Sist på onsdagen fick vi en inblick i vardagen på ortogeriatrisk avdelning i Mölndal där man, förutom att optimera geriatriska höftfrakturpatienter perioperativt, infört ett unikt teamarbete där alla yrkeskategorier på avdelningen deltar aktivt i planering och utvärdering av patientens vård. Geriatriker Helen Yrvkvist berättade om organisationen på vårdavdelning och Mattias Lorentzon beskrev verksamheten vid Mölndals frakturkedja och Osteoporosmottagning

Torsdag morgon inleddes av Mattias Lorentzon som presenterade en uppdaterad FRAX-modell och visade hur den kan påverka våra riktlinjer för utredning och behandling i Sverige. Mer information kommer under våren!

Stina Ek (legitimerad sjukgymnast, docent och biträdande lektor på enheten för epidemiologi på KI) har jobbat länge med att kartlägga osteoporosvården i Sverige och gav en fin presentation av den senaste insamlade informationen om regionernas frakturkedjor runt om i landet

Äntligen har SVOS tagit fram en rekommendation om hur DXA-svar bör utformas, vilket bygger på internationella riktlinjer förhoppningsvis ska kunna bidra till att vår osteoporosvård blir mer jämlik. Märit Wallander visade ett lysande exempel på de stora skillnader vi ser idag och vilka konsekvenser det kan få, samt presenterade mallen som kommer publiceras på SVOS hemsida inom kort

Anna Rosenberg gick igenom riktlinjer för antiresorptiv behandling i primärvården och presenterade ett förslag på hur man kan planera behandling med bisfosfonater på lång sikt, med eller utan möjlighet till upprepade DXA-kontroller. Denosumab hanteras på ett helt annat sätt och det finns nu visst stöd för att övergå till intermittent bisfosfonatbehandling istället för att fortsätta med denosumab tills vidare för selekterade patienter

Sist men inte minst presenterades stipendiet för bästa avhandling 2024 och 2025 som gick till två forskare från Västra Götalandsregionen. Stort tack till Georgios Kontogeorgos (2024) och Michail Zoulakis (2025) för era fina arbeten samt till Amgen som är sponsor till stipendiet

Vi vill också passa på att tacka våra sponsorer som gör det möjligt för oss att anordna Svenska Osteoporosdagarna, ett vetenskapligt möte där vi samlar Sveriges experter och eldsjälar inom osteoporosområdet

Nu har vi samlat energi och inspiration för det kommande årets fortsatta arbete med att sprida kunskap om osteoporos

Och så ser vi fram emot att välkomna er alla igen till Svenska Osteoporosdagarna 17-18 mars 2027 i Malmö!

Varmt välkomna på årsmöte i anslutning till Svenska Osteoporosdagarna i Göreborg

Verksamhetsåret 2025

Tid 11.45-12.15, torsdag 12/3

1. 1. Årsmötets öppnande
   2. Val av ordförande och sekreterare för mötet
   3. Val av protokollsjusterare, tillika rösträknare
   4. Godkännande av dagordning
   5. Mötets behöriga utlysning
   6. Styrelsens verksamhetsberättelse
   7. Kassaförvaltarens rapport (balans och resultaträkning)
   8. Revisorernas rapport
   9. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen för den tid revisionen avser
   10. Ärenden väckta av styrelsen/föregående årsmöte
   11. Ärenden väckta av enskild eller enskilda medlemmar
   12. Val av ledamöter
       1. i styrelsen för en tid av 2 år,
       2.    Val av ordförande för en tid av 1 år
       3.   Val av internrevisor för en tid av 1 år
       4.  Val av ledamöter i valberedningen för en tid av 1 år, av vilka en skall utses till sammankallande.
   13. Fastställande av årsavgift
   14. Pris till årets avhandling samt ST-projekt/vetenskapligt arbete
   15. Fastställande av etiska regler
   16. Övriga frågor

Varmt välkommen till 2026 års Svenska osteoporosdagar. I år kommer mötet att hållas i Göteborg (Elite Park Avenue Hotel) och vi hoppas på två lika härliga dagar som 2025!

Anmälningarna har rullat in och vi slår rekord i antal deltagare. Dessvärre innebär det att vi nu behövt stänga anmälan av plats skäl.

Har du några frågor får du gärna kontakta oss via info@svos.se 

Program

Onsdag 11/3                              

12.00-13.00    Gemensam lunch                   

13.00-13.15      Presentation av eftermiddagens program samt nyheter från SVOS (Anna Spångeus/styrelsen)

13.15-13.45      Kunskapscentrum Huddinge (Wafa Kamal)

13.45-14.20    Graviditetsosteoporos (Wafa Kamal)

14.20-14.50    Paus                  

14.50-15.20    FFN Sweden (Fragility Fracture Network)  (Kristina Åkesson, Johanna Rundgren, Jenny Forsberg, Anna Spångeus)

15.20-15.50    Frakturregistret (Mikael Möller)

15.55-16.25    Balans, stillasittande och hälsa – hur hänger det ihop? (Ing-Mari Dohrn, Jenny Forsberg)

16.25-16.55    Ortogeriatrik och frakturkedja på Mölndals sjukhus  (Selma Avdic, Helen Yrvkvist och Mattias Lorentzon)

16.55-17.00    Avrundning av dagen             

18.30-            Gemensam middag               

Torsdag                                         

08.30-09.00  Ny FRAX-modell och dess betydelse för våra svenska riktlinjer (Mattias Lorentzon)

09.00-09.30  Sekundär frakturprevention i Sverige: Insikter från nationella data och hälso- och sjukvårdsperspektiv (Stina Ek)

09.30-10.00   SVOS mall för DXA-svar (Märit Wallander)

10.00-10.30    Paus                  

10.30-11.30     Långsiktig planering av antiresorptiv behandling (Anna Rosenberg)

11.30-11.45      Avrundning av möte

11.45-12.15      Årsmöte SVOS inkl stipendium/prisutdelning

12.15-13.00     Gemensam lunch

Ett stort tack till våra sponsorer!

Guldsponsor: UCB Pharma AB och Bonescreen

Silversponsorer: Amgen, Celltrion, Accord, Gedeon Richter, Stada, Teva, Mikronmed och Fresenius Kabi